Parkslide (Fallopia japonica) är i dag ökänd som en av Sveriges mest aggressiva invasiva växter. Men få känner till att den en gång hyllades som en exotisk skönhet och spreds via botaniska trädgårdar, herrgårdar och trädgårdsbutiker över hela Europa. Växtens historia är ett exempel på hur något som först ses som dekorativt och nyttigt kan utvecklas till ett omfattande problem för villaägare, kommuner och markägare.

Parkslide har sitt ursprung i Japan, där den växer naturligt på bergssluttningar, längs floder och i vulkanisk jord. I sitt ursprungliga ekosystem hålls den i schack av naturliga konkurrenter, insekter och klimatvariationer. Där utgör den en balanserad del av ekosystemet, men utanför Japan har den visat sig vara något helt annat.

Under 1800-talet växte intresset i Europa för exotiska växter från fjärran länder. Den tyske botanikern Philipp Franz von Siebold tog med sig parkslide från Japan till Europa under mitten av 1800-talet. Växten väckte snabbt uppmärksamhet tack vare sin kraftiga tillväxt, sina stora blad och sina bambuliknande stjälkar. Parkslide började säljas som prydnadsväxt, marktäckare och erosionsskydd. Den spreds snabbt till herrgårdar, parker och privata trädgårdar, först i Storbritannien och Nederländerna, och därefter till andra delar av Europa.

När parkslide först kom till Sverige är inte helt klarlagt, men den förekommer i svenska trädgårdssammanhang redan i slutet av 1800-talet. Under 1900-talet såldes den kommersiellt som trädgårdsväxt, ofta under namnet “japansk bambu”, trots att den inte är släkt med bambu. Det var först under 1980- och 90-talet som problemen med spridning började uppmärksammas i Sverige, framför allt i södra och mellersta delarna av landet. I dag finns parkslide i stora delar av Sverige, men den är fortfarande vanligast i områden med milda vintrar och näringsrik jord, ofta nära bebyggelse.

Det som en gång betraktades som en tålig och dekorativ växt har visat sig vara mycket svår att kontrollera. Parkslide sprider sig inte bara via frön (i begränsad omfattning i Sverige), utan framför allt genom sitt kraftfulla rotsystem, rhizomer. En enda liten bit rot, så liten som 0,7 gram, kan ge upphov till en ny planta. Det gör växten extremt svår att bli av med, särskilt om man gräver i den utan att hantera materialet korrekt.

I dag är parkslide klassad som en invasiv art enligt EU:s förordning. Det innebär att den varken får säljas, importeras eller spridas i Sverige.