Japansk parkslide (Reynoutria japonica) har en lång och fascinerande historia i Europa. Växten introducerades på 1800-talet som en prydnadsväxt och fodergröda, men spred sig snabbt utanför trädgårdarna och blev ett stort miljöproblem.
Ursprungligen kommer parkslide från Östasien – Japan, Kina och Korea – där den växer naturligt i vulkaniska områden och längs flodstränder. I sitt naturliga habitat hålls den i schack av insekter, svampar och andra naturliga fiender.
I mitten av 1800-talet förde den tyske botanikern Philipp Franz von Siebold med sig parkslide till Europa. Växten ansågs vara vacker och nyttig – den användes som prydnadsväxt i parker och trädgårdar, och som foder åt boskap. Den såldes även som biodlingsväxt tack vare sin rika blomning.
I Sverige planterades parkslide i trädgårdar och parker från slutet av 1800-talet. Under lång tid uppfattades den som en harmlös och till och med välkommen växt. Det var först under 1900-talets andra hälft som man började inse problemets omfattning.
Problemet är att parkslide i Europa saknar de naturliga fiender som håller den i schack i Asien. Den sprider sig via sina kraftiga jordstammar (rhizomer) och kan bilda täta bestånd som konkurrerar ut inhemsk vegetation. Redan ett litet fragment av en jordstam kan ge upphov till en ny planta.
Idag är japansk parkslide klassad som en av Europas mest invasiva växter. I Sverige är den inte förbjuden att odla, men den sprider sig okontrollerat och orsakar problem i naturmiljöer, längs vattendrag och i trädgårdar. Bekämpning är möjlig men kräver tålamod och rätt metoder.